Lågaffektivt bemötande är en metod som används inom många områden inom först och främst omsorg och skolor, men även kundbemötande.
Lågaffektivt hyllas eller sågas. Som jag ser det efter många års arbete med att utbilda i hot och våld så är lågaffektivt bra om det används på rätt sätt. Ett missförstånd är att om det blir aggressivitet så backar vi. Ja, det ska vi göra men frågan är hur vi backar undan och hur tar vi upp det felaktiga beteendet efteråt. Om vi alltid backar och inte hanterar det efteråt så blir det en vinst för individen, vilket kan leda att aggressiviteten används vid fler tillfällen då de vill ha sin vilja igenom. Detta framför allt för individer utan diagnos som vill påverka till sin fördel. Vi kan säga instrumentell aggression.
Alla situationer är ju olika, så hur vi bemöter skiljer sig åt från olika tillfällen. En grund är ju att bemötandet ska stötta det acceptabla sociala beteendet.
Att backa undan kan innebära att vi inte ställer krav, men vi ska ställa krav, men det ska vara krav som individen kan klara av att hantera. Så tänk på vad individen klarar av i olika situationer. Lär känna individen, försök förstå vad som triggar deras beteende, lär dig deras levnadsberättelse (för olika omsorgsboende). Lågaffektivt bemötande bör skilja sig åt mellan de som har en diagnos och är inom omsorgen mot de som inte har en diagnos exempelvis inom skola.
Ibland kan det bli som så att lågaffektivt inte räcker till så att ha en förberedelse på vad du/ni kan göra om aggressionen fortsätter och kanske eskalerar.
Diskutera ofta vad är ett socialt accepterat beteende i eran miljö.
Detta är en tanke om lågaffektivt bemötande och helheten med att använda lågaffektivt bemötande kan inte förklaras med dessa rader.